onsdag 9 november 2011

5

När jag satt där i lokalen på uppropet, var du den första och den enda jag såg.
Det var som att bli väckt lite för hastigt. Jag kände mig förvirrad, försökte hålla tillbaka alla känslor inom mig. Som jag i vanliga fall är så bra på. Våra ögon möttes och jag har aldrig känt mig så generad. När jag gick hem den eftermiddagen visste jag att något hade förändrats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar