Jag tänker mycket på våra konversationer från sommaren. På hur du försökte trösta mig när jag inte kunde somna. Och hur livrädd jag blev första gången du kallade mig hjärtat.
Jag backade flera steg då, sedan hann jag aldrig ikapp innan det var försent.
Och man kan ångra mycket, men det förändrar ingenting.
För hur mycket jag än ångrar allt jag aldrig sa är det fortfarande en annan flickas kropp du håller om och någon annans läppar du kysser nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar