13

Idag är det bara mörkt. Jag är less och innerligt trött på allt. Jag skulle vilja lägga mig i sängen, spela din musik och tänka på oss. Men bara att vilja göra det mest av allt just nu får mig att gråta. Jag är så satans tragisk.

Jag vill inte det här mer. Jag orkar inte mer. Kan du inte bara släppa taget.

12

Hur kan något som får en att må så bra samtidigt göra en så rädd?

Jag tänker mycket på våra konversationer från sommaren. På hur du försökte trösta mig när jag inte kunde somna. Och hur livrädd jag blev första gången du kallade mig hjärtat.

Jag backade flera steg då, sedan hann jag aldrig ikapp innan det var försent.

Och man kan ångra mycket, men det förändrar ingenting.

För hur mycket jag än ångrar allt jag aldrig sa är det fortfarande en annan flickas kropp du håller om och någon annans läppar du kysser nu.

11

Vi hördes varje dag nu. Du kom och hälsade på mig. Och jag ville inte längre leva i mitt liv.

Jag ville leva i vårt. Men jag höll tillbaka. Ville inte känna det jag egentligen kände.

Jag var rädd. Jag försökte fokusera på mitt liv.

10

Det blev sommaruppehåll. Och vi sa hejdå med en kram på iksu.

"Får du tråkigt kan du ju alltid höra av & hälsa på!" sa jag

Du svarade med ett brett leende och en stor kram. Sedan tänkte jag inte mer på det.

Två dagar senare kom ett sms. Mitt hjärta slog flera frivolter när ditt namn stod på det. Det blev början på en tre månader lång känslostorm.

9

Jag som kanske är en av de fegaste personerna på jorden tog mod till mig efter den där natten. Ett sms till dig och vi spenderade ännu en kväll tillsammans. Jag tyckte om din närhet. Men höll tillbaka mina känslor. Jag visste ju att när sommaren var slut skulle vi stå där med flera mil emellan oss än några känslor kan övervinna.

8

Det var mycket i skolan och jag tänkte inte så mycket på dig på det sättet. Det var inte något sådant jag behövde just då. Men så blev det fest, och efterfest och du sov över.

Dina kyssar brände på mina läppar och dina händer var så mjuka. Du höll om mig hela natten. Och jag anade aldrig vad jag gett mig in på.

7

Vi sågs på fester och vid beachvolley spelande ibland. Vi umgicks i samma grupp. Och det gjorde mig glad. Jag vande mig vid att ha dig runt mig. Och jag gjorde mig alltid lite extra fin när du var i närheten. Jag ville att du skulle tycka att jag var vacker. Att du skulle vilja ha mig.

6

Och jag insåg att du fanns i min närhet. Men hur skulle jag kunna träffa dig utan att det krockade med mitt liv? Utan att det krockade med mitt inre?

5

När jag satt där i lokalen på uppropet, var du den första och den enda jag såg.

Det var som att bli väckt lite för hastigt. Jag kände mig förvirrad, försökte hålla tillbaka alla känslor inom mig. Som jag i vanliga fall är så bra på. Våra ögon möttes och jag har aldrig känt mig så generad. När jag gick hem den eftermiddagen visste jag att något hade förändrats.

4

"Vad är ditt andranamn?"

"Elisabeth & Ulla"

När vi låg under mitt täcke i sängen, flera timmar senare frågade jag dig:

"Varför vill du veta mina andranamn?"

"Jag vill veta allt om dig"

Och jag tänkte att det är nu man ska nypa sig i armen för att vara säker på att man inte drömmer.

Och exakt så var det. Så är det inte längre.

3

Jag kan inte tro att du tänker på mig som jag tänker på dig. Hela tiden för att vara exakt.

Kärlek ska inte vara hemskt, så varför är då mina känslor som rivsår i själen just nu?

Obesvarad kärlek är inte riktig kärlek, det behövs två för att det ska vara kärlek. Att älska en person utan att få något tillbaka är mer som en längtan. En obesrkivligt smärtsam längtan.

Och jag längtar efter dig. Dina armar som håller om min kropp, dina kyssar på min hals.

Hur du strök udan mitt hår och pussade mig på kinden och höll mig extra hårt när jag drömde svåra drömmar.

2

Den här bloggen kommer handla om känslor. Mina känslor. För allt egentligen men kanske framförallt om kärlek.

Men egentligen är det väl kärlek som genererar mest känslor?¨

Alldeles säkert kommer det skrivas mycket om honom. Egentligen är det konstigt. För han är inte min första kärlek och det är inte han som är mitt längsta förhållande. Men det är för honom jag kände mest. Trots att det egentligen aldrig var VI.

1

Jag drömmer om honom. Varje natt. Hur han springer på mig, tar tag i mig och berättar att han saknar mig.

Hur han tänker på mig och hoppas att det kan vara vi igen. Han håller om mig, luktar den där parfymen som bara han kan bära upp. Och när han kysser mig smakar han sådär underbart av smaken efter Extra.

Och varje morgon vaknar jag upp till ingenting. Den tomheten är fruktansvärd. Jag önskar att jag kunde gråta. Men mina tårar är slut.