onsdag 28 december 2011

15

Just nu när jag är så långt från dig vet jag inte hur det är med allt jag känner.
Är det dig jag saknar? Jag tänker ju inte på dig särskilt mycket.
Eller är du ett sätt för mig att få känna allt hela tiden utan att behöva göra något åt det? Efter många år då jag har gått på en rak linje med bomull runt hjärtat är det smärtsamt skönt att känna minsta lilla hugg. Du har varit alla mina hugg under ganska många månader nu. Men allt är värt det. Att gråta över hur ont du gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar