tisdag 14 augusti 2012
25
Oftast längtar jag mest efter att ligga nära dig. Inte sex eller kyssar. Jag längtar efter att somna och vakna bredvid dig. Att handla och laga mat med dig. Sitta bredvid dig i soffan med min hand i din. Att vara nyvaken tillsammans med dig. Att krypa sådär jättenära din rygg, andas i din nacke, lägga armen runt dig och känna hur din hand fattar taget om min. Känslan av att min hand är så liten i din.
24
Det är svårt att alltid veta vem man är. Det är lätt att tappa bort sig bland alla måsten och mål.
Jag har varit vilsen många gånger, ramlat ner, rest mig och ramlat igen.
Lyckan har aldrig varit långvarig. För det krävs mod för att vara lycklig.
Olycka och tårar kräver inte lika mycket, men det tär på en.
Mitt hjärta har krossats och mer än en gång har jag legat med tusen hjärtebitar
på golvet och försökt pussla ihop dem, utan att lyckats. Bitar har varit borta.
Jag har varit borta. Och jag har många gånger funderat om jag någonsin skulle bli hittad.
Om någon skulle kunna se på mig sådär igen, om någon skulle ta min hand och gå med
mig på den här ryckiga vägen. Om någon skulle finnas där varje gång jag snubblar
och förlorar mig själv för en stund. Jag trodde aldrig att kärleken skulle komma min väg igen.
Jag var inte ens säker på att jag verkligen visste vad kärlek var, om jag ens hade känt det.
Men så kom du. Och jag tror att det här verkligen kan vara början på något bra. Riktigt bra.
Jag vågar nog nästan säga att jag är kär. Han får mitt hjärta att smälta när han ler och ser på mig
sådär som jag aldrig trodde någon skulle se på mig igen. Jag är funnen och mitt hjärta är
ett helt hjärta med allt bitar. Jag kan inte ens beskriva vad det är som känns inom mig.
Det är så unikt och underbart att det inte finns några ord, ännu.
Jag tror att jag har funnit det där som nog alla letar efter, kärlek.
Jag har varit vilsen många gånger, ramlat ner, rest mig och ramlat igen.
Lyckan har aldrig varit långvarig. För det krävs mod för att vara lycklig.
Olycka och tårar kräver inte lika mycket, men det tär på en.
Mitt hjärta har krossats och mer än en gång har jag legat med tusen hjärtebitar
på golvet och försökt pussla ihop dem, utan att lyckats. Bitar har varit borta.
Jag har varit borta. Och jag har många gånger funderat om jag någonsin skulle bli hittad.
Om någon skulle kunna se på mig sådär igen, om någon skulle ta min hand och gå med
mig på den här ryckiga vägen. Om någon skulle finnas där varje gång jag snubblar
och förlorar mig själv för en stund. Jag trodde aldrig att kärleken skulle komma min väg igen.
Jag var inte ens säker på att jag verkligen visste vad kärlek var, om jag ens hade känt det.
Men så kom du. Och jag tror att det här verkligen kan vara början på något bra. Riktigt bra.
Jag vågar nog nästan säga att jag är kär. Han får mitt hjärta att smälta när han ler och ser på mig
sådär som jag aldrig trodde någon skulle se på mig igen. Jag är funnen och mitt hjärta är
ett helt hjärta med allt bitar. Jag kan inte ens beskriva vad det är som känns inom mig.
Det är så unikt och underbart att det inte finns några ord, ännu.
Jag tror att jag har funnit det där som nog alla letar efter, kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)