25

Oftast längtar jag mest efter att ligga nära dig. Inte sex eller kyssar. Jag längtar efter att somna och vakna bredvid dig. Att handla och laga mat med dig. Sitta bredvid dig i soffan med min hand i din. Att vara nyvaken tillsammans med dig. Att krypa sådär jättenära din rygg, andas i din nacke, lägga armen runt dig och känna hur din hand fattar taget om min. Känslan av att min hand är så liten i din.

24

Det är svårt att alltid veta vem man är. Det är lätt att tappa bort sig bland alla måsten och mål.
Jag har varit vilsen många gånger, ramlat ner, rest mig och ramlat igen.
Lyckan har aldrig varit långvarig. För det krävs mod för att vara lycklig.
Olycka och tårar kräver inte lika mycket, men det tär på en.
Mitt hjärta har krossats och mer än en gång har jag legat med tusen hjärtebitar
på golvet och försökt pussla ihop dem, utan att lyckats. Bitar har varit borta.
Jag har varit borta. Och jag har många gånger funderat om jag någonsin skulle bli hittad.
Om någon skulle kunna se på mig sådär igen, om någon skulle ta min hand och gå med
mig på den här ryckiga vägen. Om någon skulle finnas där varje gång jag snubblar
och förlorar mig själv för en stund. Jag trodde aldrig att kärleken skulle komma min väg igen.
Jag var inte ens säker på att jag verkligen visste vad kärlek var, om jag ens hade känt det.

Men så kom du. Och jag tror att det här verkligen kan vara början på något bra. Riktigt bra.
Jag vågar nog nästan säga att jag är kär. Han får mitt hjärta att smälta när han ler och ser på mig
sådär som jag aldrig trodde någon skulle se på mig igen. Jag är funnen och mitt hjärta är
ett helt hjärta med allt bitar. Jag kan inte ens beskriva vad det är som känns inom mig.
Det är så unikt och underbart att det inte finns några ord, ännu.
Jag tror att jag har funnit det där som nog alla letar efter, kärlek.

23

6 månader har passerat sedan vi pratade sist. Men inte en enda dag har gått utan att jag tänkt på dig, velat höra av mig. Men varit för feg. 

Och idag vet jag inte längre om det är dig eller han jag gråter över. Men jag tror fortfarande att det är mest dig.

Och jag kommer för alltid att ångra att jag aldrig var modig nog att berätta hur jag kände. Nu är det försent. 

Men jag gråter fortfarande. Och jag känner mig så fruktansvärt tragisk utan din närvaro.

22

Jag lade inte ens märke till honom från början. Eller det är lögn, han var inte svår att uppmärksamma.
Jag såg hur vacker han var, uppskattade det men lämnade det där. Det var så mycket som hände med mig, jag var fortfarande hemsökt av någon som hade sönder mig i tusen bitar. Och hans tid i staden var begränsad.
Jag hade inte tid för någon annan än min trasiga själ och jag var helt okej med det.

Tiden läker alla sår, det är så de säger. Och jag plockade upp alla mina trasiga bitar och var för det mesta lycklig igen. För första gången på flera månader kunde jag andas igen.

Och sedan hände det. Saker som det här ser man aldrig komma, människor som honom.
Jag hade ingen aning, den första natten, vad han skulle komma att betyda. Jag letade inte efter honom alls, men där var han. Ögonkontakt och flirtande ledde till efterfest som ledde till så mycket mer. Och han var min, och jag var hans, åtminstone för stunden. Det var magiskt. Aldrig tidigare hade något kommit så lätt. Det var enkelt, det var kul och det var perfekt. Dans och skratt, föll i varandras armar, viskade, spelade och älskade. Ingen smärta och ingen besvikelse, det var inte alls som förut.

Det var perfekt, men det var flyktigt. Sommaren tog slut, hans tid i min stad tog slut. Det var tillbaka till verkligheten. En verklighet som betydde en stad närmre honom för mig. Men ibland tar livet andra väger än de man önskar. Han kommer alltid att vara ett fint minne. De ändlösa möjligheter allt vad vi var och allt vi kunde ha varit kommer alltid göra att mitt hjärta värker på bästa och sämsta sätt. Mer än något, även om han visade att saker händer dig när du minst anar dem och behöver dem mest. Utan att veta det hjälpte han mig att laga mina trasiga delar.

21

20

Det har gått ett halvår sedan jag lämnade mitt gamla liv. Jag har kännt mig så stark och så säker. Och jag är fortfarande säker men nu börjar en saknad smyga sig på. När du kom in i mitt liv gick allt så fort. Jag var så rädd och kunde inte vara kvar för det hade inte varit äkta för någon. Men nånstans trodde jag att jag lämnade det för något annat. Men jag lämnade bara och när jag ser alla minnen och tänker på alla dagar så undrar jag när jag visste att det inte gick att vända tillbaka. Och vissa stunder kan jag undra om det var värt det. Undra hur saker hade varit om jag hade agerat annorlunda.

Hade du och jag varit VI idag?

19

Och jag undrar vad det egentligen betyder att gilla en bild på facebook när man inte pratat på sex månader.

Betyder det att du fortfarande tänker på mig? Betyder jag något för dig? Har du lika svårt att släppa mig som jag har med dig?

Och jag undrar vad som skulle hända om jag hör av mig till dig. Skulle det ens leda till något?

Jag kommer nog aldrig få veta det. Jag är alldeles för rädd om mitt trasiga hjärta, så rädd att det ska gå sönder ännu mer.

18

Jag träffar pojkar hela tiden. Jag leker med blickar och skrattar och ser läppar som jag vill trycka min mun emot mer än ofta. Jag älskar alla fjärilar i min kropp och jag vill aldrig att de ska sluta fladdra. Men jag vill inte ha någon nära. Jag vill inte låta någon komma in i mitt hjärta. Du fick komma in och du bara trasade sönder allt. Nu längtar jag efter dig fast den jag längtar efter inte ens finns. Du var den enda jag ville ha nära. Och jag vet varken om du kan eller vill.

Och jag tänker att inget av det jag gör blir rätt. Och nu kommer det sluta med att det istället är jag som sårar någon. Och allt för att du inte kan lämna mig ifred!

17

Och hur tiden än går, hur många jag än träffar och hur glad jag än blir.

Så kommer du alltid när jag minst anar det.

Och då rasar allt som jag så varsamt lyckats bygga upp.

Hur mycket tid som än kommer emellan oss kommer jag aldrig sluta längta efter dig.

16

Och jag tänker att borde göra mindre ont snart. Det var så länge sedan vi pratade nu.

Men det gör inte mindre ont för att jag tänker på dig mindre. Det är snarare så att det gör bara mer ont när du väl stannar till i mina tankar.

För jag vet att jag aldrig kommer träffa någon som dig igen.